Mitt kungarike
| Mitt kungarike är ett tunnland hag som sakta sänker sig mot Gunnerns strand Man tycker nog det är i minsta lag att vara egen stat och kungaland, men jag är anspråkslös ibland. Undersåtar äro hundra granar och några björkar samt en gammal sten, en gråbrun ekorre, som ivrigt spanar och hoppar hage över mina ben, mitt majestät till ringa men. För jag är härskare i detta rike, en envälds, allom bjudande monark. Bland krönta huvun är jag utan like, med undersåtar utav trä och bark, en nya tidens patriark. Som våran konung är jag utan klander, när jag täcks nysa, ligga eller gå, men jag har ingen gnällig herr Erlander som drygt bestämmer, var mitt skåp skall stå, när jag regerar från min vrå. Att strejka nyttar ej i tunnlandsstaten och gå och blänga under lugg av detta skäl, att för den goa maten man inte jobbar, ej ett enda dugg, om inte ekorren i mjugg. |
Ibland jag håller tal som heter duga, en konung uti varje manligt tum. I många vinklars vördnad träden buga, men stenen ligger döv och stum och dum, om talet utan minsta hum. Det finnes inga feta fläskpatroner, som göda sig av andras svett och svält, ej heller några magra grisspioner, som larva genom laglån, snoka snällt och vädrar nassar speciellt. Jag är en tunnlandskung, ett knott mot Stalin, en nolla i politisk strategi, men bytte jag mot honom, var jag galin, för jag vill vara helt och hållet fri från demokratisk despoti. Jag går bland innevånarna på backen, och händer det jag är på gott humör, jag kliar dem nedlåtande i nacken, som en och annan konung ännu gör, och som en folklig furste bör. Är vädret gott på kungahusaltanen jag sitter i förnämlig avskildhet och lyss till suset ifrån jättegranen samt blir som Gustav Adolf tämlig fet. Karl Rick.André |