Mellbergsbacken, Tobol
Riven backstuga, vid V Berget, Tobol.| Mellberg (dikt av Karl Rick. André) Han va mörk som en tattar frå främmande lann å svart tå kôlsot å lort. men en vänlig ell i hans öge brann, när te hälsning han tröckte min näve iblann å han trädde inom vår port. Som kettelflickar, förtenar å sme han geck på i sitt anletes svett, å han mixtre mä ett å anne breve, han va ingen mästar, men kârlen bö te, för han hade dä inte för fett. Han egde e smie i Tobols by, e skröple å gammal å grå, å i smikammarn han sökte sä ly bakom blågröne ruter mä spröjser tå bly i löfter, möschna å små Vö sönnre vägga e sönnrig lår va sänga, der Mellberg låg, två dyngete fäller tå Tobols får å e fillet renhu, som tappe sitt hår, va sängutstyrsla en såg. |
Mä bävan jä tette som bârn mä ikring I dette kônstige rom, der lusa på väggene kräle i ring å der kunne vettne på folk å ting om forntias fattigdom I take lure dä kingler i smyg te skaffe sä flûger te mat i e vrå satt e rôtte, som inte va blyg, å vänte på nattas rôttrackartyg i Mellbergs bonker å fat. På en stol vö spisen han lödde o log, för han hade e golynt själ, dä sa's i bygda, der fram han drog mä käle han lage, å dä mä fog, att kärn ville fôlke väl. Dä kunne föll sejes, att Mellberg var lite klen i kroppshygienen, te dä yttre han likne mest en barbar, för jämna han lortete böxer bar, te dä inre va kärn rätt ren. |